Gippslands jättedaggmask, Megascolides australis, är en av de största kända daggmaskarna. Vuxna exemplar är i genomsnitt cirka 1 meter långa, och år 2026 är den längsta som har hittats cirka 2 meter lång. Arten lever bara i ett litet område i södra och västra Gippsland i den australiska delstaten Victoria.

Storlek

En daggmask har ingen fast längd. Kroppen sträcks ut och dras ihop som ett dragspel, och beroende på om masken är utsträckt eller avslappnad kan dess längd lätt fördubblas. Av det skälet betraktar forskare vikt som ett mer tillförlitligt mått på storlek. Vuxna väger i genomsnitt cirka 200 gram, och den tyngsta som har hittats vägde upp till 400 gram.

Vissa rapporter beskriver Gippslands jättedaggmaskar som är längre än 3 meter. Beverley Van Praagh, en forskare som har studerat masken i 30 år, anser att rapporterna är överdrivna. De kan komma från maskar som mättes när de var utsträckta.

Storleksjämförelser

En genomsnittlig vuxen mask är något mer än hälften så lång som en person som är 1,7 meter lång. De längsta maskarna som har hittats var längre än den personen är lång.
Den största daggmasken i Storbritannien och Irland är en daggmask av arten Lumbricus terrestris, som är 12–30 centimeter lång. En genomsnittlig Gippslands jättedaggmask är 3–8 gånger så lång.
En genomsnittlig vuxen mask är ungefär lika lång som fyra basketbollar på rad.
En nykläckt Gippslands jättedaggmask, 20–30 centimeter lång, är redan lika lång som en vuxen daggmask.

Upptäckt och livsmiljö

Järnvägslantmätare hittade det första kända exemplaret på 1870-talet och tog det först för en orm. Frederick McCoy, chef för National Museum of Victoria, beskrev det som en ny art av daggmask år 1878.

Masken finns i ett område på cirka 400 kvadratkilometer, och inom det bara i spridda fläckar av fuktig lerjord. Kolonier finns främst på bäckstränder och branta sluttningar som vetter mot söder. Maskarna lever i gångar från nära ytan ner till 1–1,5 meters djup, och de kommer upp på marken bara när kraftigt regn översvämmar gångarna och tvingar upp dem. Ett sätt att hitta en koloni är att lyssna efter det gurglande ljud som maskarna gör när de rör sig genom sina våta gångar.

Ett långsamt liv

Vissa daggmaskar lägger upp till 1 000 äggkokonger per år. Gippslands jättedaggmask producerar en enda stor kokong, 4–9 centimeter lång, som innehåller en ung mask. Den unga masken behöver ungefär ett år för att kläckas och kan behöva flera år till för att bli vuxen. I en skyddad miljö har vissa levt i 10 år.

Artens långsamma fortplantning, ömtåliga kropp och begränsade förmåga att röra sig gör att en koloni inte lätt kan återhämta sig när marken grävs upp, torkar ut eller översvämmas. År 2026 är arten klassad som sårbar av Australiens federala regering och som starkt hotad i Victoria.

Källor

About the Giant Gippsland Earthworm. Beverley Van Praagh, GiantEarthworm.org.au.
The Secret Sex Lives of Worms. Beverley Van Praagh, GiantEarthworm.org.au.
What Threats Do GGEs Face?. Beverley Van Praagh, GiantEarthworm.org.au.
Giant Gippsland Earthworm. Museum Victoria, archived 2013.
Megascolides australis: Giant Gippsland Earthworm. Atlas of Living Australia.
Experimental Evaluation of Herbivory on Live Plant Seedlings by the Earthworm Lumbricus terrestris L. in the Presence and Absence of Soil Surface Litter. Kirchberger et al., PLOS ONE, 2015.
The genome sequence of the common earthworm, Lumbricus terrestris (Linnaeus, 1758). Blaxter et al., Wellcome Open Research, 2023.
Official Basketball Rules 2026: Basketball Equipment. FIBA, 2026.

Report a Problem

for Jättedaggmask