1,200,000 kilometer!
Alfa Centauri B är den mindre och ljussvagare av de två solliknande stjärnorna i hjärtat av Alfa Centauri, det stjärnsystem som ligger närmast solen. Den är cirka 1,2 miljoner kilometer i diameter, ungefär 86 % av solens bredd. Det måttet är bredden på dess fotosfär, det glödande skikt som ser ut som en stjärnas yta.
Alfa Centauri B har mätts med en interferometer, som kombinerar ljuset från flera teleskop så att de tillsammans ser mycket finare detaljer än något av dem ensamt. I en studie som publicerades 2017 använde ett team under ledning av Pierre Kervella Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope Interferometer. De fann att stjärnan ser ut att vara 6,0 tusendelar av en bågsekund bred, där en bågsekund är 1/3 600 av en grad.
Tillsammans med stjärnans avstånd ger det en radie som är 0,8632 gånger solens och en bredd på cirka 1,20 miljoner kilometer. Mätningen har en noggrannhet på ungefär en halv procent. En tidigare mätning med ett annat instrument, publicerad 2003, gav samma storlek.
Alfa Centauri B tillhör en annan stjärnklass än solen: K1 V, medan solen är G2 V. Dess yta är ungefär 540 grader Celsius kallare än solens, och den har ungefär 94 % av solens massa. Eftersom den är både mindre och kallare ger den ifrån sig ungefär hälften så mycket ljus som solen.
Alfa Centauri A och B kretsar kring varandra en gång på 79,9 år. Deras bana är en utdragen oval, så avståndet mellan dem varierar från ungefär 11 till 36 astronomiska enheter. En astronomisk enhet är det genomsnittliga avståndet från jorden till solen, cirka 150 miljoner kilometer.
Paret ligger cirka 4,37 ljusår från solen, där ett ljusår är den sträcka som ljuset färdas på ett år, cirka 9,5 biljoner kilometer. Proxima Centauri ligger något närmare solen, på 4,24 ljusår.
I oktober 2012 tillkännagav Europeiska sydobservatoriet (ESO) en planet med ungefär jordens massa som kretsar kring Alfa Centauri B med en omloppstid på 3,2 dagar. Den hade hittats med instrumentet HARPS vid La Silla-observatoriet i Chile. HARPS letade efter en liten svängning fram och tillbaka i stjärnans rörelse, orsakad av att en planets tyngdkraft drar i stjärnan. Svängningen var högst 51 centimeter per sekund, ungefär hastigheten hos en krypande bebis.
År 2015 analyserade Vinesh Rajpaul och hans kollegor samma mätningar på nytt. De visade att signalen nästan säkert kom från mönstret av datum då stjärnan hade observerats, inte från en planet. I januari 2017 lade ESO till en not i sitt tillkännagivande om att planeten sannolikt inte finns.